^{På bilden ser man den nya skenan för självslående focken. På bilden försöker vi spira när vi seglar norrut i Furusundsleden. (klicka för högupplösande bild).}

Ett av NF's kännetäcken är att man seglar med självslående fock. Den gamla fockskenan och travaren var helt utsliten och på vissa ställen lite krokig efter att ha används under 28 säsonger. På vår båt det helt enkelt dåligt och därför bestämde vi oss för att byta skena och travare.

Det finns olika typer av montage av skenan beroende på när och var den har byggts. Vår NF som är tillverkad av Birka Marin på Åland har de "spretiga" beslagen sticker ut.

Vi kontaktade specialisten Emil Sandberg i Mölnlycke hösten 2005. Han fick den gamla skenan och ett sidobeslag sent på hösten 2005. Emils kommentar var "Den här skenan har överbelastats och är helt utsliten". Med den gamla skenan som mall bockade han en ny skena åt oss, som avhämtades i början av mars 2006.

Montaget på båten fixade vi själva. Vi valde att sätta nya skenan på de gamla beslagen. Den nya skenan är 1638 mm lång, dvs 2 mm kortare än maxlängden specificerad enligt klassregeln. När man seglar på öppnare bogar är det bra med så lång skena som möjligt. Nackdelen med en lång är att den är ivägen när man går på däcket. Som tur är så är alla i familjen överens om att det är bättre med en lång skena så det omaket tar vi.

För att vi skulle kunna fästa nya skenan i gamla sidobeslagen tog Emil två rostfria M10 bultar som fasades av för att kunna sättas in i nya skenan från sidan. Ett styrhål på ca 4,5 mm borrade han genom bultarna så att vi kan sätta en lång skruv som sprint tvärs igenom skena och bult.

Emil utgick från en standardskena på knappt 2 meter. Den nya är kraftig (typ 31 mm på höjden) vilket är mer än den gamla som inte har klarat belastningarna från focken. Den gamla var både krokig och utsliten med kass travare, dvs allting var färdigt för skroten. Emil påpekade att den nya skenan inte skulle få den optimala böjningen om man väljer att använda samma beslag som tidigare, men att det ändå blir mycket bättre än den gamla. Han sade även att hålen för montaget mot gamla beslagen måste man borra på plats.

Det jag behövde göra på själva skenan var att:

1. Kapa rätt längd, när jag fick den från Emil var den 2 meter lång.
   
2. Borra tvärs igenom skenan för de två  "M4 sprintarna" (maskinskruv med stoppmuttrar). Dessa sprintar låser fast skenan mot yttre beslagen.
   
3. Borra 5 st hål för övriga beslag. 4 st är M6 skruvar och den mittersta är en M5.
   

Så här gjordes jobbet

1. Plocka bort innertaket i området kring toalett och garderob för att komma åt beslagens muttrar på däckets insida.
   
2. Sen ska gamla skenan med sina beslag bort. Det var ett styvt jobb att få bort gamla fastärgade skruvar. Rostfria skruvar i aluminium sitter som berget efter några år. Jag värmde med gasol på de mest jobbiga skruvarna. Slit och släp, men till slut så fick jag loss allting, pust. Längst ut på varje sida sitter beslag med vardera två bultar på däcket. På rufftaket sitter 5 beslag. Alla beslagen har diametern 10mm och är gängade på delen som går igenom däcket. På insidan sitter M10 muttrar. Totalt är det 9 st M10 muttrar som håller skenans beslag pådäcket. Ett alternativ är att man låter beslagen sitta kvar, men om man håller på och petar i en gammal montering så är det troligt att det kommer att läcka. Ett absolut minimum är att sätta ny tätningsmassa.
   
3. Satte tejp i flera lager för att skydda hålen under vintern.
4. Lämnade gamla skenan som mall till Emil Sandberg hösten 2005 och hämtade nya skenan våren 2006.
   
5. Kapade nya skenan för att få rätt längd, vi ligger på max godkänd längd.
   
6. Markerade med penna på däcket var centrum för gamla hålen är så att jag kommer att hitta rätt när nya hål ska borras senare. Gemom att rita stora "kryss" så hittar man rätt i ett senare läge när man ska borra i homogent material.
   

7. För att undvika fuktskador i sandwichlaminat så är den allmänt vedertagna metoden nuförtiden att man borrar upp en överdimension och fyller med epoxy.  Är det nya hål borrar man från ovansidan och ner igenom distansmaterialet, sen stoppar man innan man borrar igenom nedra plastlagret, rensar och fyller med epoxy. Man slipper då att tejpa och se till att ingen epoxy droppar igenom. Finns det radan gamla hål måste man göra tätt på insidan med tejp innan epoxy fylls. När allt har härdat borrar man genom den homogena epoxyn och man får då helt vattentätt mot distansmaterialet samtidigt som det homogena materialet gör att man kan dra åt ordentligt. Vi brukar använda West Epoxy, men andra fabrikat fungerar lika bra. Innan vi monterade så kollade vi med Lotrec som är svenska distributören för West Epoxy. De rekommenderade att använda lite 406 Silica i epoxyn, men bara så lite att det fortfarande flyter och kan fylla upp alla tomrum ordentligt. Jag gjorde så här: 

1. Borrade upp övre laminatet med 14 mm borr. Filade ytterligare upp 2 - 3 mm på ovansidan och rensade så mycket distansmaterial som möjligt med en insexnyckel på borrmaskinen.
   
2. Tejpade undersidan och fyllde med epoxy. För att undvika en massa luftbubblor är det ett måste att köra med injektionsspruta så att man så att säga fuller nerifrån och luften åker ut, det är värt extrakostnaden. Här måste man vara noga med tejpningen på undersidan annars så kommer det att droppa ner epoxy på inredningen. När allting hade härdat blev del lite lätt slipning ovanpå med borrmaskinen. Målade ett lager med vit epoxyfärg för att skydda epoxyn som eventuellt sticker fram under beslagen mot UV strålning. Epoxy bryts ner av UV strålning och måste därför lackas eller målas.
   
3. Nu ska man hitta läget för hålet, genom att använda de tidigare kryssen kan man rita in var man ska borra. Man ska borra vinkelrätt mot den välvda ytan, vilket inte är helt lätt. Siktade först med en 4 mm borr, därefter kontroll på insidan. Sen 7mm och till sist 10 mm borr. Ett tips är att köra borren baklänges för annars så hugger den lätt sönder bitar av den hårda expoxyn vid borrkanten.
   
8. Nu börjar det roliga med montaget. Först kom de yttre beslagen på plats. Satte i specialmuttern från sidan och måttade var hålet för "sprinten" skulle vara. Satte i en M4 bult med stoppmutter. Sen borrades motsvarande hål i aluminiumskenan. Sen tog jag och monterade mittenbeslaget tillfälligt. Sen jobbade jag mig parvis ut med övriga beslag. Skenan är följsam och anpassar sig till viss del efter beslagen. Fick till viss del använda borren som fräs i undersidan av skenan så att skruvarna med lätthet skulle gänga in i rostfria beslaget. Aluminium är lätt att arbeta med. Detta moment var det mest svåraste och mest krävande och jag tog ordentligt med tid och funderade igenom varje moment innan borren startade. På undersidan satte jag nya kraftigare båtbrickor och nya muttrar självklart rostfritt.
   
9. När alla beslag var inpassade så demonterades allting  igen för att lägga rikligt med sikaflex mellan beslag och däck. Man drar i första svängen ihop bara lite lätt så att tätningsmassan ligger kvar, sen efter några dagar när det har härdat så görs den slutgiltiga ihopdragningen. Drar man ihop direkt så kommer tätningsmassan att pressas ut och då kan man få läckor. Alla rostfria skruvar i aluminiumskenan smordes in med Volvo Penta propelleraxelfett så att det förhoppningsvis går lätt att demontera i framtiden.
10. Jag hade turen att hitta ett speciellt rostfritt bombeslag på Hjertmans (Watski är leverantör). Borrade upp hålet i bombeslaget till 10mm och satte den mot änden på skenan. Nu kan vi sätta block för att skota focken längst upp på skenan och samtidigt kan vi använda dubbla kontrollinor för att justera travaren. För att hitta rätt läge har vi satt "måttband" från Gransegel som syns från sittbrunnen, senare under säsongen satte jag tejpmarkeringar i svart och gult som markerar skotvinkeln i grader. På kryss med fock ligger man normal vid ca 8 graders vinkel mot centrumlinjen.
    

Slutresultatet

Eftersom skenan inte har den optimala profilen så kärvar travaren lite i vissa lägen, men det upplever vi inte som något stort problem. Vi valde att kunna använda gamla rostfria beslagen vilket underlättar montaget. Största arbetsinsatsen var att  se till att alla hål blir absolut täta "i sidled" för att undvika fukt i distansmatrielat, dvs borra stor hål, fyll med homogen epoxy, borra mindre hål.

Vi använde under säsongen 2006 dubbla kontrollinor för travarens placering. Man kan då dra ut travaren till ytteränden och fixera den på öppnare bogar. Alternativ lösning, som många andra NF seglare använder sig av, är ett "dubbelblock typ brytblock monterad på däcket några cm framför skenan. Travarens placering blir då lika för båda bogarna vid slag, men man kan aldrig dra travaren till sitt ytterläge. Det är mest en smaksak vilket system man väljer med vårt sätt att göra det på får man två kontrollinor och man kan manövrera travarens läge åt alla håll, man slipper helt att travaren  dras fram och tillbaka på undanvinden. Enda nackdelen är att det blir en extra lina att hantera.

Ska man skaffa en ny skena så är det faktiskt ett måste att låta en specialist göra jobbet. Emil Sandberg är en av de få, kanske den enda i Sverige som klarar detta. Rutgerssons har ett system som Emil bestämt avråder från att använda. Man ska då sjäv bocka skenana i två dimensioner vilket är i princip omöjligt. Emil som är en välkänd Smaragdseglare kan verkligen det här och han gjorde ett bra jobb åt oss.

En sak till, vi kör med dubbelkommando på fockskotningen. Just focken som man behöver trimma ofta bör man nästan har dubbelkommando på.

^{Bilden ovan visar blocken på fockskenans travare. Notera att själva skotet är ett gammalt fall som användes vid första testen. Vi har numera en 10 mm lina av polyesterull (klicka för högupplösande bild).}

För mer detaljer om fockskotningen och bilder på skenan se mer här.

För mer detaljer om däckslayouten och övriga kontrollinor se mer här.