Vår NF köpte vi efter grundligt letande i hela Norden. Vi letade efter en båt i bra skick, hemmabygge eller varvsbygge spelade ingen större roll. Varvsbyggda NF:ar är inte så vanliga men de finns bara man letar och har lite tur. Våra "sökcirklar" efter en NF i bra skick blev större och större och till sist hittade vi vår NF i Espoo utanför Helsingfors.

Vi tittade på NF:ar i Småland, Östergötland, Stockholmsområdet, Mariehamn på Åland och slutligen i blev det Helsingforsområdet. Vi ringde på en Danskbyggd NFi Danmark, men den han bli såld precis framför näsan på oss.

Det fanns relativt många båtar till salu under 2003 och 2004 så vi hade förmånen att titta på 8 st olika NF:ar innan vi köpte vår båt, som är en varvsbyggd Birka Marin NF. Av dessa åtta båtar var två av typen Nya NF och resterande sex av den vanliga "klassiska" typen. Vi tycker att den "klassiska" är bättre disponerad och har mer plats för stuv vid semestersegling. Det som är platsbesparande i den vanliga modellen är ju att toaletten är vid förpiken vilket sparar mycket plats på en 29-fotare.

^{Bilden till ovan är på vår blivande NF i Espoo när jag tittade på den I Espoo (Finland) i mars 2004 (klicka för förstoring).}

Vi hittade vår blivande NF till salu på en finsk båtmarknad på Internet i november 2003. Allting var skrivet på finska som vi inte kan ett ord på. Men vi hade tagit reda på vad segelbåt heter på Finska, det heter purjovene (osäker på stavningen). Vi slog in sökordet NF och fick en träff. Sen var det så att man var tvungen att kontakta annonsmarknaden för att få kontakt. Lyckades trassla oss fram och skrev ett mail på engelska och svenska. Efter ett par dagar fick vi kontaktinformation till säljaren. Vanligtvis får man tydligen betala för denna tjänst men det gick bra ändå eftersom jag inte bodde i Finland. Drog iväg ett mail till säljaren och i december kom ett svar på stapplande engelska. Det kom även ett par bilder på båten.

^{Bilden ovan är från 2003 som jag har fått av föregående ägare (klicka för förstoring).}

Min första tanke när jag såg bilden oven var att en sådan NF kan man ju bara glömma ingenting att ha. Det var rullgenuan som fick mig att tveka. Ett segel som idet närmaste gick i höjd med pulpiten. I mitt tycke så ska en NF ha en fock som sveper däcket. Det såg ju inte bra ut. Sen dessutom så hade båten fast propeller. Men efter någon vecka kontaktade jag ägaren och han svarade på hjälplig engelska. Båten var tillverkad av Birka Marin på Åland 1978, seglen var gamla, ingen spinnaker, orginalmotor MD5 med S-drev, toalett, värmare etc, dvs en ganska ordinär båt om man tittar på utrustningen.

Tre NF båtar på samma dag

Jag hittade sen två andra mycket intressanta båtar en Botnia 30 NF och en Birka Marin NF-30 som var till salu i Helsingforsområdet. Speciellt Botnia båten verkade högintressant, den andra Birkan var även den på papperet bra då den hade en betydligt nyare motor och bättre segel. Eftersom jag nu hade tre NF till salu i samma område så var det läge att ta en flygtur till Helsingfors. Om jag får tid kan jag ju även titta på den äldsta från 1978, men bara om jag hinner.

I mitten av mars 2004 flög jag till Helsingfors och tog en hyrbil för att kunna förflytta mig snabbt mellan de tre båtarna. Plannerade dagen noga så att jag skulle klara av att träffa alla tre NF säljarna för att titta på deras båtar. Ja nu blev det ju så att de båda andra båtarna var behäftade med diverse fel i skrov och däck och den gamla båten från 1978 var ju en mycket fin båt. Min digitalkamera fotade flitigt alla skrymslen och vrår på båten. Några av bilderna finns i bildgalleriet.

När jag tittat på de tre båtarna tog jag mig en funderare över en kopp kaffe och kikade på dagens bilder på min bärbara dator. Fattade ett beslut att gamla NF:en från 1978 med namnet La Maria var den bästa båten för oss. Bra skrov, bra däck, ingen fukt att tala om. Det här är båten nog den båt som vi ska köpa. Ringde till säljaren från mobilen och förklarade att jag ville se båten en gång till innan jag skulle flyga tillbaka till Sverige. Vi träffades igen precis innan det började bli mörkt. Min tidigare känsla bekräftades, det här är båten jag vill köpa. Priset förhandlades fram, jag tror att vi båda blev nöjda.

Tittade under veckan flera gånger på alla mina bilder vilket var till oerhört god hjälp för att minnas alla små detaljer. Jag skrev ett köpekontrakt som utbyttes per post. Överförde pengarna, beställde frakt och såg båten först igen när den kom till Västerås.

Vår nya båt blev den som jag minst av allt trodde jag skulle köpa innan jag åkte till Helsingfors, jag hade ju nästan inte ens hade tänkt att titta på den. Den som jag trodde var ett toppexemplar visa sig inte hålla måttet, väldigt mycket fukt i däck, skrov och roder vilket betyder massor av problem. Den "näst bästa" på papperet var milt sagt inte bra, trots motor och segel, det var en riktigt sunkig båt. Vanskött och med massor av fukt överallt. Min fuktmätare avslöjade otveksammt att dessa två båtar hade mycket fukt i skrov, däck och roder.

Däremot så var La Maria (den gamla Birka båten från 1978) nästan helt torr. Skrov, däck och roder var helt torra. Det enda var att min fuktmätare indikerade lite fukt på två ställen under vattenlinjen. Men i jämförelse med alla andra båtar som min fuktmätare har mätt på så var det obetydligt.  Sen fanns det lite små skavanker här och var, utrustning som måste bytas ut men det är saker som relativt enkelt kan fixas. Sen kändes även vår blivande båt väldigt trevlig på insidan, gemytlig helt enkelt.

Vi är väldigt nöjda med vår NF och kommer att ha den kvar många år.

^{Bilden till vänster är en båt med mycket fukt, man ser att fuktmätaren ger fullt, vi köpte inte denna båt (klicka för förstoring).}

Motorn på "vår" NF funderade vi på att byta redan i Helsingfors. Men då cylinderlocket (topplocket) var bytt år 2001 så borde den ju fungera. Min motorkontroll i Helsingfors var att titta på motorns utsida, vrida på svänghjulet så att jag kunde "känna på" kompressionen. Någon vecka senare startade säljaren motorn (båten på land) och han intygade att den gick normal. Så ska man naturligtvis inte kontrollera en båtmotor men för vår del gick det ju riktigt bra. Förutom topplocket så hade säljaren bytt drevets gummitätning och motortassarna (1996), avgaskrök med 50 cm slang (1998)

Vi lät Vikingline transportera båten med färjan Gabriella från Helsingfors till Stockholm. Låg kostnad i jämförelse med att segla en oprövad båt i kallt vårvatten från Espo till Västerås.

Vår båt är varvsbyggd 1978 av Birka Marin på Åland. Den har haft fyra ägare i Finland innan vi köpte den våren 2004. Den har fått segelnummer SWE 351 tilldelad av Svenska NF Förbundet. I Finland var båten registrerad med nummer L6429 när vi köpte den och när jag tittade i ursprungliga handlingarna så ser man att första registreringen var L82. Läs mer under "historia".

Min investering i en fuktmätare var en väldigt viktig vilket fick mig att välja rätt båt. Men med fuktfri båt så kommer man väldigt långt. Vi anser att La Maria var ett väldigt lyckat köp och väl värd sitt pris.

När man köper en äldre båt så finns det saker som måste fixas. Läs mer om alla förändringar och projekt här.